Rapport från en strålningsbädd – Prostatacancerbehandling vid onkologen i Lund

KRÖNIKA. Det är några år sedan nu. Jag var 72 år. En ”frisk” och harmonisk pensionär, trodde jag. I den grå månaden november fick jag plötsligt domen. Högriskcancer i prostatan. Gleason 4+4, PSA 17. Ett riktigt räligt besked på ren skånska. Efter de första gråtattackerna repade jag nytt mod vilket växte efter skikt- och magnetröntgen. Inga metastaser! – således behandlingsbart och livet ljusnade.

Text: Christer Nilsson, medicinhistoriker, författare

Behandlingsschema lades snabbt upp. Hormonspruta med tre kapslar insattes i magtrakten. Nu var jag kemiskt kastrerad i tre månader. Testosteronproduktionen upphör, cancercellerna sätts på svältkost, tre guldkorn implanteras i prostatan (för att strålkällan ska kunna riktas in med millimeterprecision) och nu ska definitivt elaka celler slås ut med hjälp av strålbehandling vid onkologen i Lund. Trettionio mördande monotona resor mellan Helsingborg och Lund. Varje vardag, åtta veckor och 516 mil. Om jag hade rest rakt söderut i stället hade jag hamnat mitt ute i den libyska öknen, en ren ökenvandring således.

Nu ligger jag på strålningsbädden i väntan på en fraktion strålning. Fotstöden regleras efter min längd. Känner mig nästan som på Prokrustesbädden*. Runt mig kretsar alltid två onkologsjuksköterskor som jobbar i olika team – Malin, Olle, Susanne, Christina m. fl. De ritar med spritpenna kryss på höfter och streck på magen, flyttar mig i exakt position. De lägger sedan en kokett  liten pappersservett över min blottade manlighet, en liten blinkning åt konstens fikonlöv över det avtäckta könet. Personalen går ut. Nu blickstilla i fem minuter. Färgglada ljusreflexer i taket, musik i högtalarna. Den stora apparaturen roterar runt min bädd. Stora röntgenspeglar kontrollerar att strålningen träffar exakt ur olika vinklar.

Jag sluter ögonen och tänker på vad som egentligen händer i min kropp. Som den nyfikne medicinhistoriker jag är har jag försökt att närmare ta reda på detta.

Jag bad om en intervju med en mycket trevlig ung forskare, Sofie Ceberg, doktor i medicinsk strålningsfysik, snart på väg att bli docent vid Lunds universitet som samarbetar tätt med onkologen.

Hur många strålningsapparater används och vilka olika typer har man?

Det finns tre typer av linjäracceleratorer: Varian Truebeam, Electa och Thomoterapi. Minst ett dussin apparater tillsammans. Dessutom finns Brachy-terapi där en radioaktiv isotop förs in i eller vid cancern. Med ny forskning omkring 2008 började man rotationsbehandla för att stråla från olika vinklar  vilket minskade riskerna för biverkningarna av en tidigare alltför stationärt ensidig bestrålning.

Vilka typer av cancrar blir bestrålade här vid onkologen?

Prostata, bröst, head-and-neck, rectum, metastaser, hjärncancer, lungcancer.

Vilken typ av strålning får jag, vilken intensitet?

Det är fotoner i form av joniserad strålning med en spänning av 10 Megavolt (MV) och vi talar då om en intensitetsmodulerad strålning med rotationsbehandling – Rapid Arc.  Intensiteten är 2 gy (uttalas grey) absorberad dos och den är densamma vid alla fraktioner. Du får ett bredare fält bestrålat under de första 25 fraktionerna för att även komma åt eventuella cancerceller som håller på att smita iväg från prostatan. Under de sista 14 tillfällena snävas strålningen in för att bara träffa prostatan. Därmed minskar man också risken för biverkningar. Två gånger gör vi en kvalitetssäkring på en docka (fantomen) då vi testar din individuella stråldos enligt planen, först alldeles i början och sedan efter den 25:e fraktionen.

Vilka är riskerna för strålskador – och kan de behandlas?

Av alla män som behandlas för prostatacancer får 20-30 procent en lindrig form av strålproktit som egentligen inte kräver någon behandling. Man kan ordinera stolpiller med kortison för blödning i tarmen och tabletter, Alfuzosin, mot urinträngningar.

Kan de röntgenstrålar jag bestrålas med ge upphov till nya cancrar?

Det finns en liten risk för strålningsinducerad cancer, men den tar 20-30 år att utveckla. Men risken är inte mycket större än för oss alla som exponeras för den kosmiska bakgrundsstrålningen.

Hur ser framtiden ut? Nya behandlingsmetoder?

Man talar  framför allt om tre olika metoder just nu. Alla lovande forskning. Immunterapi, där kroppens eget immunförsvar mobiliseras för angrepp på tumörceller. Enzymterapi, det enzym som fungerar som cancercellens skyddsvakt blockeras och tumörcellen havererar inifrån. Radium- 223, alfastrålar injiceras i blodbanan, söker upp och förstör metastaser bland annat i skelettet.

”Bara en dag till, bara en dag till!”, ropar den dödsdömde. Jag och alla mina övriga cancerdrabbade olycksbröder känner bara alltför väl den djupa innebörden av detta ångestrop.

Jag lämnar nu färdigbehandlad den bunkerlika spiralformade strålningsenheten vid onkologen med de metertjocka väggarna för trettionionde och sista gången, tackar alla och säger adjö. När jag kommer ut slår det intensiva aprilljuset emot mig. Över hopplöshetens gråvresiga ocean sveper nu en mild vårbris och allt förvandlas, allt blir plötsligt ljust, smaragdfärgat. En ny dag väntar, ett annat liv är möjligt!

Text: Christer Nilsson,medicinhistoriker, författare

*Anm. Prokrustes, en rövare i grekisk mytologi, känd för sitt tortyrinstrument – en säng. Han torterade människor utifrån deras längd, i förhållande till sin säng. Om de var för långa högg han av deras ben och om de var för korta sträckte han dem. Dödades till slut av hjälten Theseus.